Bøger om Hat

Først kom Har du set min hat, om bjørnen der har mistet sin røde, spidse hat. Så landende Det er ikke min hat, om en lille fisk, der har stjålet en blå bowlerhat. Og nu er der verdenspremiere på sidste bog i Jon Klassens trilogi om dyr og deres begær efter hatte ... Denne gang er det to skildpadder, der har fundet én hat. Og den er lige pæn til dem begge to. Hvad gør en klog, ja, hvad gør en ven?

"Den sjoveste billedbog jeg længe har læst! Både humor og pointe går lige ind hos læsere fra ca. 4 år og op ... Jon Klassen er en ener på billedbogsscenen. Han er en mester i underspillet humor." Bo Knudsen, DanskBiblioteksCenter»Det er ikke min hat. Jeg har lige stjålet den. / Jeg stjal den fra en stor fisk. / Mens den sov. / Og den vågner sikkert først om lang tid.« Sådan lyder i al sin enkelhed starten på Jon Klassens plaskende thriller om en lille tyvagtig fisk (og vi kan da godt røbe, at den store fisk vågner lige om lidt). Det er visuel svømmende humor for fuld skrue. Jon Klassens fortællinger om dyr og deres begær efter hatte (jvf. sidste års udgivelse Har du set min hat) går deres sejrsgang verden over – og det er helt fortjent.

"Thomas är uppvuxen i en familj med hat, våld och fruktan. Vid 10 års ålder, sköt han på ölburkar med salongsgevär på bakgården. Han fick sin första motorcykel som 14-åring, körde med mc-gäng som tonåring, har sett folk bli sönderslagna och sett folk fått fingrarna avskurna. Han har varit nazist i 16 år och har missbrukat både alkohol och sex. Han har genom åren mist över 10 vänner, som dött av överdos, kört ihjäl sig eller blivit ihjälskjutna. Denna bok handlar om en pojkes fruktan, som utvecklar sig till hat. Långsamt förtär det honom samt de i hans omgivning. Hur han från självmordets rand, kämpar sig upp till en bättre och normal tillvaro. "Trots allt jag har gått genom, så har mitt liv förvandlats från fruktan och hat till medkänsla och kärlek. Om jag kan det trots min bakgrund, så kan alla det! " Thomas Guffi Vestergaard Uddrag af bogen Det får polisen att gå lös på oss. Just att det är polisen som gör det, uppfattas som ett frikort från vänstern, som helt sonika löper amok. Det blir ett inferno av stenar, flaskor och batongslag. Till slut lyckas vi retirera till bussen och själv hamnar jag längst bak i bussen. Resten blir lite suddigt och är mycket svårt att komma ihåg. Bakrutan på bussen blir sönderslagen. Det var en stenbit, som tyvärr träffade mig i nacken och skar upp mitt öra. Det fanns en ljushårig, svensk tjej bredvid mig. Hon blev nerblodad och det var blod överallt.Om forfatteren Thomas "Guffi" Vestergaard (f. 1976) är uppvuxen i Jystrup på Själland. Han var nazist i 16 år och Jonni Hansens högra hand under deras bästa tid i början av 2000-talet. Han fick diagnosen PTSD 2014. Han har startat motorcykelklubben KOSA (Knights of Saint Anthony MC) och är en känd föredragshållare. Privat bor Thomas själv och har tre barn.